Samma sak varje år. Vi hämtar julklapparna samtidigt som resten av hela landet. Och vi gör det hos ombudet som drunknar i paket. Sen handlar vi julmaten ”en masse”, och önskar att tomten fanns på riktigt och att han också levererade dukade julbord.
Som människor är vi rätt dåliga på att agera på lågfrekventa vardagsmåsten. Vi vet att vinterhalken kommer varje år, ändå ringer vi däckfirman samma dag som alla andra hjulbytare. Och hur ofta kommer man hem med allt annat än det som låg överst på den mentala inköpslistan?
Som konsumenter vill vi – egentligen – inte köpa ketchup, cornflakes eller toalettpapper, det ska bara finnas, och de inköp som vi måste ta ställning till vill vi gärna att ”någon” som har koll på datan hjälper oss med. Därför är den utveckling Professor Niraj Dagar redogör för i Harward Business Review snart yesterdays news, och en indirekt bekräftelse på det LogTrades VD, Fredrik Svedberg, tjötat om ett bra tag nu:
I takt med att de AI-styrda bottnarna (inte minst genom voice) vinner mark och bemöter detta i större skala är vi snart ”hemma”. Eller ja, inget sker av sig självt. Men efterfrågan på att slippa bry sig om "handlande" är skriande. Klä mig! Mata mig!
Dessutom är scoopet större. För i de här vardags-logistiska bryderierna gömmer sig nyckeln till något mer än streaming av möbler och kläder.
... det är snarare så att vi inte har ram-minne nog för att orka lägga ännu ett ”borde” ovanpå alla andra lager av vardags-måsten. Även om det ÄR i linje med våra värderingar.
Samma tröghet som gör att vi inte kan, vill eller orkar agera i god tid på det vi vet alltid kommer förklarar varför det kan vara tröstlöst att be konsumenter bli mer hållbara i sin konsumtion. Det är ju inte så att människor inte vill (eller att de inte försöker) det är snarare så att vi inte har ram-minne nog för att orka lägga ännu ett ”borde” ovanpå alla andra lager av vardags-måsten. Även om det ÄR i linje med våra värderingar.
Så. Vad göra?
För att fixa världen och få resurseffektiva och hållbara konsumtionsmönster måste vi fixa våra leveranskedjor. (Ja, det är old news.) Och göra hållbarhet till en icke-fråga.
Det tål att understrykas att de problem vi brottas med idag inte handlar om resurser. Det handlar om logistik: Vi måste inte slänga 300 000 ton mat varje år, samtidigt som vi välgörenhets-sms:ar ”mat” eller ”filt” till UNHCR.
Från överkonsumtion till exakt konsumtion och cirkulära system som en schysst add-on.
Matsvinn och svält är två sidor på samma mynt med logistiken som gemensam nämnaren. Lite på samma sätt hänger ohållbarare konsumtionsmönster och datastyrda 30-minuters-e-handels-leveranser samman, menar vi.
Nu börjar nämligen de digitala verktygen för att göra hållbart leverne till en icke-fråga att utkristalliseras. Det handlar inte bara om att det nu finns strömningar i digitaliseringen som gör det möjligt för oss att bli mer "analoga" – närvarande. Att lyfta ögonen från skärmen.
Utan om att verktygen verkligen kan förse människor med det de behöver, när de behöver det, och där de är. Oavsett om behovet rör mat, kläder och mediciner till människor på flykt eller om det handlar om Anna Svenssons veganska julskinka. Från överkonsumtion till exakt konsumtion och cirkulära system som en schysst add-on.
Så hav förtröstan. Det finns något mycket mer explosivt och vackrare att hämta ur i den teknik som driver (e-)handelsinnovationen idag än häpnadsväckande snabba leveranser.
God jul.
Förresten, du vet väl att Amazon inte har knäckt logistik-koden? Kika gärna på vårt arbete att sätta Ericssons nya globala standarden för logistik i verket.